När när när - Adolphson & Falk

Stilla faller snö från drivande moln

Och täcker allt det grå omkring

Ingenting syns av sot och misär

Världen verkar ny igen

Men i min själ där det som bäst behövs

Faller ingen nysnö ner

Där ligger jorden svart och tung

Och tomma fält är allt jag ser

Livet var en blomstrande äng för oss

Och kärleken oändligt stor

Men nu ser jag i din blick att något är fel

Fast du inte säger ett ord

Vitt är vitt och svart är svart

Och ingenting består

Utom den sanning som säger att

Det som kommer alltid går

När, när, när ska en man förlåta?

Säg mig, när, när, när ska en man förstå?

Att allt gick så fel är för mig en gåta

Säg mig när, när, när blev det så?

Låt mig inte gå i ovisshet

Visa mig ditt inre i kväll

Hellre en sanning som är kall som is

Än en lögn som bränner som eld

Du måste välja sida nu

Fiende eller vän

Låt mig se den fallande snön

Låt min mark bli vit igen

När, när, när ska en man förlåta?

Säg mig, när, när, när ska en man förstå?

Att allt gick så fel är för mig en gåta

Säg mig när, när, när blev det så?

När blev det så?

Du måste välja sida nu

Fiende eller vän

Låt mig se den fallande snön

Låt min mark bli vit igen

När, när, när ska en man förlåta?

Säg mig, när, när, när ska en man förstå?

Att allt gick så fel är för mig en gåta

Säg mig när, när, när blev det så?

När, när, när ska en man förlåta?

Säg mig, när, när, när ska en man förstå?

Att allt gick så fel är för mig en gåta

Säg mig när, när, när blev det så?

(När blev det så?)