Sång - Finntroll

Fran en tid da allt var gryning

Den tid som människobarn glömt

Som en gyttja fran urtids famn

En tid ingen kan, en tid utan namn

I grottans djup ni legat da

När trollfolk i vildmarken steg

Da var ni i talen fa

Da mitt folk gick ytans väg

En svart hemlighet i forntids skygga

Dold i glömska nu stenen läro mej

Om trollkungens krig mot en giftig sugga

Ty stenen viska den ljuga ej

Ur sanningens källa jag tar min dödssup

Den fylla mina lungor, den fylla min trut

Ur sanningens källa, dunkel och djup

From a time when everything was dawning

The time the human children have forgotten

Like mud from the embrace of time in memoriam

A time no one knows, a time without a name

In the deep caves you were lying

When trollkind roamed the wilderness

You were few in numbers

When my people went to the surface

A black secret in the shadows of ancient times

Forgotten knowledge the rocks now teach me

About the Trollking’s war against a poisonous pig

The stone whispers, but it tells no lie

From the well of truth I now take my drink of death

It fills my lungs, it fills my snout

From the well of truth

Darkness and depth