Ur Djupet - Finntroll

Förbannad och glömd

Evigheten, ensamheten

Jag tog mina steg

Sista men första

Tusen och trettio steg

Mot jördkarnans Brinnande valv

Den skalv, den skalv

Da visade sig, modern i djupet

Sa dold, sa hemig

Om henne jag talt inget mer

Ty om moderns visdom sjunga

Inte en levande själ

Ur vad jag trott

Min undergang bliva, jag steg och kände kyla

Ett ljus sa längtat

Ett ljus sa ljuvt

Jag sprang ner en älg

Under manens skära

Drack dess livssaft sa het

Som djupjordens glöd

Den brände mitt svalg

Ilskan klöste och mitt hjärta brann

Hämndens tid kommit

Ty blod för blod

Var hämndens hamn

Da ristade jag mitt skinn

Med urgudens namn

Med urgudens namn

Jag sprang ner en älg

Under manens skära

Drack dess livssaft sa het

Som djupjordens glöd

Den brände mitt svalg

From The Deep

Damned and forgotten

Eternity, loneliness

I walked the steps

Last and first

A thousand and thirty steps

Towards the burning chambers of the deep

The tremors, the tremors

Then appeared the mother of the deep

So hidden, so secret

About her I say no more

Of the mothers wisdom sings

No living soul

From what I thought

Would be my demise, I arose and felt the cold

A light so yearned

A light so soothing

I took down a moose

Under the crescent of the moon

And drank its lifeblood so warm

Like the embers of the deep

It burned in my throat

Rage slashing and heart burning

The time of vengeance has come

Blood for blood

Was the shape of vengeance

I etched into my skin

The name of the ancient God

The name of the ancient God

I took down a moose

Under the crescent of the moon

And drank its lifeblood so warm

Like the embers of the deep

It burned in my throat