Spring! - Loke

Jag hittade mig själv igår,

på ett kort där jag var fyra år.

Jag hade änglablick

och kopparlockigt hår.

Med lena kinder, mjuka drag,

mitt oförstörda forna jag.

Som motsatsen till allt jag är idag.

Jag satt förstenad och funderade ett slag,

var är min oskuld och mitt samvete idag?

Vad har jag blivit, har jag lärt mig nånting?

Men det enda svar jag hittade var

Spring!

Jag springer som en jagad katt,

jag försöker hålla mig för skratt

och jag åldras 14 dagar varje natt

Jag super, springer, spränger fram

i ett moln av silver sot och damm

från Umeå till Stockholm, Amsterdam.

Här är ert underbarn och släktens svarta får

en pensionerad vuxen yngling, fyllda fyra år.

Jag gjorde allting fel i ert familjespel, men ångrar ingenting.

Accelerera, explodera

Spring!

Och bitter sitter lilla mor i stilla nostalgi

och minns den tid när kärleken var fri.

Sin flower power utopi, och bränna bh-ideologi,

men de färgglada vågor hon surfa drog förbi

och lämna plats för ironi och MTV.

Regnbågsröken har bytts ut mot E och speed

men lilla mamma vi är också barn av vår tid.

Vi hånar det vi älskar och så dansar vi i ring,

och sjunger för varandra bara

Spring!

Förbi varenda kö, till en kamerabevakad öde ö,

för om du blinkar till på stjärnhimlen, då skall du aldrig dö.

Spring!

Från var och hur och vem,

från ansvar, plikt och nio till fem.

Som en förlorad dotter eller son som aldrig hittar hem.

Spring!

Vägra sitta still!

Spring!

Vägra bjuda till!

Med magiskt knark och damp,

för att du kan för att du vill.

Jag leker med mitt liv som katten med sitt garn

och jag vet förbannat väl att jag blir aldrig mera barn.

Av ideal och samvetskval är allt som återstår;

ett foto i min plånbok där jag nyss fyllt fyra år.

Jag sörjer de jag sårat de jag sårat,

men ångrar ingenting.

jag våga möta verkligheten,

avslöjade hemligheten,

ända in i evigheten

Spring!