Skuggan av ett tvivel - Lustans Lakejer

Jag hade hoppats på att tiden

Skulle hjälpa mig att glömma

Hade hoppats på att natten

Skulle hjälpa mig att drömma

Hade hoppats på att någon

Skulle lära mig att se

Men jag har ödslat mina dagar

Jag har tagit allt för givet

Allting bakom mig är aska

Allting bakom utom livet

Som ligger där och väntar

På att någonting ska ske

Att ständigt söka efter lycka

Det har skurit upp mitt hjärta

Att ständigt söka efter lycka

Det har bara gett mig smärta

Jag hade hoppats på att någon

Skulle lära mig att se

Och all den ögonblicklig spänning

Alla vackra synder gav oss

Börjar tappa all sin charm nu

Börjar slita tiden från oss

Och på samma gång blir

Ögonblicken kortare än då

Men jag är trött på att leva, rädd att dö

Men när jag såg dig var du räddningens ö

Trött på att leva, rädd att dö

Jag kanske bara är en pojke

Allt för ung att kunna döma

Men jag vet att det finns stunder

Som jag helst av allt vill glömma

Så jag blundar för att slippa se på dig

Och på din kropp

För en gång trodde jag på sanning

En gång trodde jag på ära

Trodde du och jag var vänner

Trodde du och jag var kära

Men jag fann att människor ändrar sig

Så enkelt utan skäl

Jag hade hoppats på att tiden

Skulle hjälpa mig att glömma

Hade hoppats på att natten

Skulle hjälpa mig att drömma

Hade hoppats på att någon

Skulle lära mig att se

Åh, jag har ödslat mina dagar

Jag har tagit allt förgivet

Allting bakom mig är aska

Allting bakom utom livet

Som ligger där och väntar på att

Någonting ska ske

Men jag är trött på att leva, rädd att dö

Men när jag såg dig var du räddningens ö

Trött på att leva, rädd att dö