Fix - Martin Stenmarck

Hon var 15

Men såg ut som 22

Hon var hård

Livet lämnar spår

En kväll viska hon;

«Jag är rädd för mörkret och det som bor där.»

Jag var 13 år och lika rädd

Men det låtsades jag inte om

Det blir inte bättre för att tiden går

Det finns saker jag inte förstår

Du var den vackra

Du var den starka

Men du skulle sova i hundra år

Ingen annan fick komma in

Du sa att nyckeln var bara din

Jag hade letat om vi hade vetat

Att du skulle sova i hundra år

Vintern kom

Och dom sa att du flyttat

Men vart då, det tala dom inte om

För det var bättre så

Än att jag skulle veta vart och varför

Jag var inte klar

Och jag vet

Det var nånting du ville säga mig

Det blir inte bättre för att tiden går

Det finns saker jag inte förstår

Du var den vackra

Du var den starka

Men du skulle sova i hundra år

Ingen annan fick komma in

Du sa att nyckeln var bara din

Jag hade letat om vi hade vetat

Att du skulle brinna i hundra år

Jag såg dig sen

Efter flera år

Jag blev rädd, varm och ledsen

Ville säga hej när du gick förbi

Men du var inte kvar här

Du var nån annanstans

Nån annanstans

Jag ville säga att vi är mirakel du och jag

Vi är mirakel

Vi är mirakel, du och jag

Vi är mirakel

Vi är mirakel, du och jag

Det blir inte bättre för att tiden går

Det finns saker jag inte förstår

Du var den vackra

Du var den starka

Men du skulle sova i hundra år

Ingen annan fick komma in

Du sa att nyckeln den var bara din

Jag hade letat om vi hade vetat

Att du skulle sova i hundra år

Sovit i hundra år