Berget - Mikael Wiehe

Berget står vid havets strand.

Berget står där högt och brant,

reser sig mot himmelen,

nästan som ett monument.

Stormar kommer, regnet slår,

blixtar ljungar, åskan går.

Mörket faller tungt som bly,

varje natt är månen ny.

Berget står där berget står,

sommar, vinter, höst och vår.

Åren kommer och åren går.

Berget står där berget står.

Natten viker, dagen gryr.

Sanden ryker, dammet yr.

Solen bränner, utan nåd,

djupa spricker, öppna sår.

Och vintern kommer hård och kall,

köld och mörker överallt.

Havet piskar bergets topp,

isar, sargar bergets kropp.

Berget står där berget står…

Korpen kraxar högt i skyn,

grodor kväker djupt i dyn.

Fåret bräker i sin skock,

vargen löper med sin flock.

Harmargeddon, Hubbard Peak,

världen är sig ändå lik.

Ankan plaskar i sin damm,

liten sjö har liten strand

Berget står där berget står…

Vindar vänder, tuppar gal,

nya tider, nya svar.

Pendeln svänger, seden vrids,

flöjlar snurrar hit och dit.

Stjärnor faller, stjärnor föds,

människor skiljs och människor möts.

Molnen kommer och ger sig av

mot nya segrar och nya nederlag.

Berget står där berget står…

Åren kommer, åren går.

Berget står där berget står.