Röd Snö - Raubtier

Skuggor syns i månens sken

I issnön irrar fyra ben

Den ene kraxar ondsint hat

Den andre cirklar desperat

En bitter tår, en kylig blick

En beskhet i ett giftigt stick

Handen hårt kring skaftet höll

Den ena skuggan bruten föll

Den enes död, den andres dåd

När ingen kunnat visa nåd

Den enes blad, den andre drog

Och stack så att den förste dog

Man sökte då, man söker än

Den ene av de båda män

Som under månljus någonstans

Var part i denna dödens dans

Röd snö

Röd snö

Röd snö

Röd snö

En djup och sorglig avgrund dväljs i djupet av hans själ

Som suktande av hunger gör sin bärare till träl

Den växer liksom röta om den en gång slagit rot

Och bränner liksom feber, den som icket står emot

Det finns ej något motgift om den en gång sugit luft

Den krossar fröjd och lycka och den kväver sunt förnuft

Den har ej några gränser, den vill se hur bröder dö

Den besudlar andens renhet liksom blodet färgar snö

Vad stred de om, vad stred de för?

I kamp som dräper och förgör

Den ene har ej något kvar

Av det som nu den andre har

En har livet, en har dött

Där blodet runnit varmt och rött

En har mistat liv och guld

Den andre vunnit evig skuld

Röd snö

Röd snö

Röd snö

Röd snö