Perfektionisten - Vintersorg

Ur Vincis ide väcktes tidernas universalgeni

Med pensel i handen, men paletten i sinnets sal

Studerade allt fran faglars lyftkraft till vattnets

Rörelseenergi

En fackelbärare av renässansens människoideal

Varje penseldrag vägdes pa guldvag

Landskap efter landskap manades fram

Men även missnöjet i hans kritiska hag

Förgrenades fran denna stam

Han smakade kunskapstörsten som lag begraven

En torka som ej kunde släckas av världshaven

Hans tankar växte sig höga likt tinnar och torn

I konstnärlig anarki

I experimenterande alkemi

För att stiga med vingat maskineri

Högt over tinnar och torn

Naturen var livets encyklopedi

Dess bilder befäste hans teser

Fran mekanik till organisk anatomi

Landet emellan?

Genialiska synteser!

Studier i konst och arkitektur

Optik, geologi och botanikens hela ätt

Men perfektionen blev till sist en bur

Och han kunde ej ens färdigställa ett enda porträtt

Ty nyfikenhet var hela hans vision

Och finna outforskade grenar

Att färdigställa var att avsluta sin progression

Och sälla sig till statiska stenar